White Water Circus Project Nepal 2004

Till: Äventyrliga Föräldrar
Av: Inka Trollsås, projektledare och instruktör

I november 2004 anordnade vi ett projekt för 22 fattiga nepalesiska barn. Syftet var att barnen skulle få ett par veckor av att bara ha kul. Och genom att lära dem cirkus och paddling ville vi ge dem hopp om framtiden, självförtroende och livsglädje.

Fattiga barn lär sig nya konster
I två veckor bodde barnen, som var mellan 10 och 17, år med oss på Sukute beach och lärde sig forspaddling och cirkus. De flesta kommer från den fattiga landsbygden i närheten av lägret. Inga av dem har toalett eller rinnande vatten i hemmet och bara några av dem har el. Fem av barnen kommer från ett barnhem i Kathmandu. De har tidigare varit gatubarn och levde på att samla flaskor, tigga och stjäla.

Varje morgon lekte vi olika lekar för att värma upp och ha roligt tillsammans. Sedan satte lektionerna igång. De turades om så att en grupp paddlade varje dag och de andra tränade på akrobatik, pyramider, jonglering och trapets. På eftermiddagarna fick barnen måla, spela badminton eller beachvolley. En del kvällar gjorde vi upp en lägereld på stranden. Barnen sjöng nepalesiska sånger och dansade. De var alltid snälla och gulliga mot oss och även mot varandra. De stora tog hand om de små och barnen från barnhemmet behövde aldrig känna sig utanför.

Första dagen
Den enda förkunskap du behöver för att lära dig forspaddling är att vara simkunnig. Många av barnen hade knappt simmat alls tidigare så jag, Olle och Subash (som är från Nepal )började vår lektion med simning i flytväst i swimmingpoolen. Det tog tid för några av barnen att slappna av i vattnet och vi tränade mycket på att bara ligga och flyta på rygg och lita på västen. Snart nog crawlade alla fram och tillbaka i swimmingpoolen och sedan var det dags att hoppa i kajakerna. Det var härligt att se de små så lyckligt paddla omkring i poolen. De lärde sig snabbt att hålla paddeln på rätt sätt och svängde både till höger och vänster på nolltid. Som tur var hade vi varma soliga dagar för vattnen var bara måttligt uppvärmt av solen. Men trots blåa läppar och skakningar var det ingen som ville gå ur vattnet när det var dags att ta paus.
Själv gick jag upp ur poolen för att se hur det gick för cirkusgrupperna. Jag möttes av en härlig syn. Anton lärde den minsta gruppen jonglering. Färgglada bollar, pinnar och näsdukar flög överallt i luften. Britta och Anna lärde ut parakrobatik. Jag förvånades över vilka spektakulära konster de lärde ut redan nu. Överallt klättrandeglada barn på varandra. Det var tydligt att de här barnen är mycket starka eftersom de alla arbetar mycket i hemmet. De bär till exempel hem vatten och jobbar på åkern. Miss Sunita, en lärarinna från barnhemmet var där och hjälpte till som tolk eftersom barnen inte kan nepalesiska. Men hon var inte alls så upptagen med att översätta då cirkus mer går ut på att visa än att förklara.

Campen
Sukute Beach är en populär camp för många raftare eller kajakpaddlare som kommer till Nepal. Den ligger precis intill floden Bhote Koshi. Alldeles utanför campen rinner en klass II fors som är en del av en sträcka som är utmärkt för nybörjare. De allra flesta kommer oftast för att paddla de berömda klass IV forsarna på övre Bhote Koshi. Där uppe har forsarna namn som ”Frog in the blender”, “Fake right go left” och “Liquid Bliss”. Sukute är även startpunkten för Sun Kosi expeditionen, en nio till tio dagars paddling ned till Nepals lågland. På campen sover man i safaritält, där finns toaletter, duschar och en stor öppen restaurang med bar och soffor. Dessutom finns det en swimmingpool. Vi satte upp ett stort tält på stranden där alla pojkarna fick sova och vi gjorde om ett guiderum till tjejrum.

Fakta om forsar:
En fors kan vara vacker och porlande och en ren avslappning av åka ner för. Den kan också vara en djävulsk utmaning där varje rörelse måste kontrolleras för att man ska komma fram helskinnad. För att man ska veta vilka forsar man ska ge sig på mäter man svårhetsgrad på en skala från 1-6 där 1 är riktiga nybörjarforsar och 5 kräver extrem skicklighet. En flod som mäter upp till 6 paddlar man inte.

cirkus + paddling = bra
White Water Circus Project Nepal 2004 grundar sig på två idéer från två personer med helt olika bakgrund och erfarenhet. Britta Wålstedt från Dala-Floda är cirkusartist med tre olika cirkusskolor bakom sig. Hon anordnar cirkusläger hemma på gården på somrarna och brinner för att få jobba med barn och ungdomar som verkligen behöver cirkus. Ram Silwal från Nepal som jobbar med paddling i Sverige på somrarna är känd som Nepals mest erfarne expeditionspaddlare. Han har länge velat dela med sig av sin erfarenhet till fattiga barn i sitt hemland. Jag själv har varit gymnastikledare, har mycket erfarenhet av Nepal och forspaddling och jag är utbildad projektledare. Tillsammans satte vi ihop våra olika idéer och skapade projektet.

Ekonomiskt är Nepal ett av världens fattigaste länder. Men det är ett av världens vattenrikaste! Det finns redan många duktiga paddlare i Nepal som jobbar i den stora forsränningsindustrin. De guidar turister på landets många fantastiska floder. De har ett gott rykte världen över och många jobbar även i andra länder som kajakinstruktörer, säkerhetspaddlare och raftingguider. Att lära sig paddla i Nepal kan betyda öppnade dörrar till en ny värld.

Britta har fått mig att inse att cirkus är roligt och nyttigt för alla barn. Det kräver och skapar kreativitet, självförtroende, samarbete, målmedvetenhet och glädje! Man kan komma hur långt som helst, det är bara fantasin som sätter gränser. Idén att kombinera cirkus och paddling gillade jag från början. Jag hade tänkt mig att en del barn kanske bara ville göra cirkus, och inte paddla, och vice versa. Men det visade sig att alla barn verkligen ville göra allt! Däremot slog det mig hur bra kombinationen är. Är du bra på cirkus, är stark, har bra balans och kroppskontroll, så blir du lätt en bra paddlare.

Den första uppvisningen
Hela första veckan flöt på bra. Vi hade alla underbart roligt och lärde känna alla barn. De som var mellan 12 och 16 började paddla i strömmande vatten och fors och vi fick även en trapets uppbyggd! En man från byn högg ner några enorma bambu och byggde en hög ställning på stranden i vilken vi hängde upp en trapets. Den fungerade mycket bra för nybörjarcirkusartister.
Så var det snart dags för den första uppvisningen. Vår publik var ca 300 tävlande och publik i en årlig internationell kajaktävling som i år hölls i slutet av vår första projektvecka. Det var mörkt när barnen skulle uppträda. Vi hade gjort i ordning en scen med en presenning framför trapetsen. Två lägerledar, facklor och, stearinljus och ficklampor lyste upp scenen. Anna och Britta hade satt ihop ett utomordentligt proffsigt cirkusnummer med blandade solo, par och gruppnummer. Massakrobatik, jonglering, trapets, parakrobatik och pyramider. Showen började och avslutades med att barnen sjöng och dansade. 22 nervösa barn gjorde sitt yttersta och var extremt duktiga och enormt uppskattade.

De första nepalesiska forspaddlartjejerna
Den andra veckan delade vi upp barnen i mindre grupper, och de tränade alla mer på de saker de var mest intresserade av. Jag har paddlat i Nepal varje år de senaste fem åren och har aldrig träffat en nepalesisk tjej som paddlar. Jag får alltid höra att nepalesiska tjejer inte vill paddla, att de är rädda för vatten. Men alla tjejer på projektet var verkligen intresserade av att lära sig paddla i fors, de var jätte duktiga och lärde sig snabbt. Första gången jag tog ned dem för forsen var det en av dem som välte och fick simma. ( Detta är helt normalt och händer alla i början) Först fick hon panik och såg verkligen skräckslagen ut. Men när jag kom nära henne och pratade med henne så lugnade hon ned sig. Hon såg faktiskt sedan ut som att hon njöt av resten av simturen nedför forsen ihållande min kajak. Jag var jätte nervös att tjejerna skulle bli avskräckta eller förlora självförtroendet om de simmade. Men vad jag insåg senare var att en tjej som simmar mitt i en flod i Nepal gör någonting enormt modigt och verkligen unikt. Så hon var helt enkelt stolt!

Avslutningen
Den allra sista dagen hade vi en föreställning för barnens föräldrar och vänner. Det blev en minst lika bra föreställning som den första och nu fick några av barnen även chansen och visa sina paddlingskunskaper. 5 stolta barn, tre killar och två tjejer kom nedpaddlandes för den lilla forsen utanför stranden. Efter showen kom överraskande alla mammor fram till oss och hängde blomgirlanger runt halsen på oss och satte typiskt rött hinduiskt tikapulver i våra pannor för att visa sin uppskattning.

Vårt svenska team
Anna Lagerkvist, Britta Wålstedt och Anton Immler är cirkusartister och har lärt ut cirkus. Jag, (Inka Trollsås), Olle Gustafsson och Ram Silwal har lärt ut paddling. Mattias Tillman har varit alltiallo och bland annat hjälpt till med scenbygge och musik till föreställningarna.

Du kan också hjälpa till
”Våra barn” som vi kallar dem nu kommer att kunna fortsätta med cirkus. De har fått en bok med exempel på övningar. Trapetsen kan de bygga upp. De har fått behålla all jongleringsutrustning och för akrobatiken är allt de behöver en bit gräs eller en strand. Sen vill vi ju självklart att barnen ska fortsätta paddla, och vi planerar att starta upp en kajakklubb. Men vi behöver all hjälp vi kan få. Vi behöver pengar och utrustning. Följande hjälpte oss att göra de här två veckorna möjliga: Jim G. Smith, Wålstedts lantbruk, Dan Lindberg, Isak & Isabell Persson, Sanu Babu, Subash, Indra Thapa, Tyson, Sanjeev, Equator Expeditions, KAVU, Karin Trollsås, Annica Venimore, Dave Leathborough, Ganesh Kayak Shop, Kajaktiv AB, Cargando, Photonima och NARA.

Se en kort film om projektet på www.hinalnews.com

Bilder
Copyright: Inka Trollsås